markus jönsson

SM 50 km klassisk stil skulle avgjorts i Hudiksvall men blev flyttad till Åsarna p g a snöbrist. Det var inte mycket snö i Åsarna heller men tillräckligt för att få ihop till en 10 km bana som skulle köras 5 varv. Wassberg var banläggare och det brukar innebära en kuperad bana men fin skidåkning. Eftersom långloppens utveckling har blivit mer och mer stakning på blanka skidor så har jag använt benen relativt lite i klassisk skidåkning i år och hemma så har snötillgången varit dålig så längsta backen att ta sig uppför tar ca halvminuten. Men denna banan var alldeles för kuperad för mig att staka. Så därför körde jag med fästvalla. Mina 2 senaste SM femmilar har jag varit 8:a och 16:de och det var kring de placeringarna jag ville vara nu också. Tyvärr blev det inte så. Jag tyckte loppet gick ganska bra de första 2-3 milen både uppför och på stakningen men sedan blev mina ben blytunga när jag skulle ta mig uppför Wassbergs backar.... Jag var inte alls van vid denna typen av åkning kände jag. Stakningen fungerade fortfarande ganska bra men som sagt uppför gick det tungt. Jag tog mig i alla fall i mål men lite längre ned i resultatlistan än mina ambitioner var, jag blev 28:a. Jag har kört ganska många SM-femmilar, säkert över 5 st men jag får gå många år tillbaka innan jag hittar mig utanför topp 25. Men det var en bra genomkörare och jag hade kanonbra service! Bosse Olsson hade gjort ett väldigt bra jobb med skidorna och Martin (min bror) och Hugo (Martin son) hade gjort ett perfekt jobb med drickalangningen! Tack så mycket. Dagen efter loppet åkte jag vidare till Åre där jag kommer jobba hela veckan. Vi startade med att sätta upp montern för inköpsdagarna i Åre på söndagen och sedan är det mässa hela veckan fram till och med torsdag. Så det blir till att kämpa vidare.

 

 

Som grund för min målsättning inför årets Vasalopp så hade jag som bakgrund årets genomförda lopp. Jag tyckte det var realistiskt att ha som målsättning att vara bland dom 30 bästa. Jag blev 19:e så självklart är jag nöjd med årets insats. Resan blev inte helt problemfri mellan Sälen och Mora vilket gör att jag känner mig än mer nöjd med min insats.

 

Efter att mitt service team från Tranemo IF gjort ett jättejobb på lördagen med vallning, skidtest och vallatest så var förberedelserna klara för söndagen. Serviceteamet omfattar lite drygt 10 personer, tack alla. Men dom mest engagerade i detta var Christian Olsson, Thomas Andersson, Håkan Johansson och Martin Jönsson, till er vill jag rikta ett extra stort tack!! Utan er hade det inte gått så här bra.

 

Jag gick 4,30 på söndag morgon ock klockan 5.15 bar det av till skidtest. Jag testade 2 par utan fästvalla för stakning, 1 par med fästvalla och 1 par ruggskidor. Efter att vi hjälpts åt att testa så föll valet på att köra på blanka skidor d v s skidor utan fästvalla och 90 km stakning till Mora.... Väl på plats i Sälen så blev jag överraskad av snömängden på startrakan, 1 dm nysnö. Efter att ha värmt upp lite sporadiskt så var det dags för start. Jag var bekymrad över starten för att på startrakan så var det annorlunda i år p g a för mycket vatten så det smalnade av vilket gjorde det risk för trängsel. Hade jag brutit en stav där hade det blivit väldigt besvärligt med mycket folk och ingen egen serviceman i botten av första långa backen med reservstav. Jag fick dock en bra startplats mycket tack var min klubbkompis Erik "bygg" Johansson, tack! När väl starten gick kom jag iväg väldigt bra och har aldrig varit så högt upp innan backen började. Jag var nog nästan bland dom 10 bästa vid vägövergången. Sedan var det dags att staka sig upp för första backen och där tappade jag ganska många placeringar i början för att sedan vända trenden efter halva backen. Väl uppe på toppen så var jag en liten bit efter första åkaren men det var ett sammanhängande led framför mig så jag kände inga större bekymmer. En bit efter backen vid min första drickastation så var jag ikapp täten. Jag upplevde att jag hade bra skidor vilket är en lättnad. Under hela loppet kände jag att skidorna gick som bäst där det var lite uppåkt och gärna grovkorningt eller isigt. Loppet gick kontrollerat första biten och jag var en bit ned i fältet men när vi närmade oss stigningarna upp till Risberg så ville jag ha en position längre fram och började avancera i fältet och farten höjdes i Risbergsbacken men jag kunde kontrollerat gå med tätgruppen. Allt fungerar jättebra med åkning och langning fram till Evertsbergssjöarna där jag hann med att heja på Christian och Thomas som såg mig från bilen och tutade, där går nämligen spåret jämte bilvägen. Men starx efter Evertsbergssjöarna så hände det som kunde förstört hela dagen.... Jag uppfattade inte riktigt situationen men på något sätt gick min stav av! Jag valde några ord som inte kommer med här när staven gick av.... Jag fick panik för detta var mitt ute i skogen och inga personer med reservstavar i sikte. Men jag låg långt fram i klungan och stakade så gott det gick med en stav och föll genom fältet och tappade klungan. Efter ca 3 km så såg jag stavar utsatt i snön av en ledare, jag tog en stav där och den var ganska bra längd men väldigt konstigt handtag. Men jag tog mig fram bättre nu i alla fall och tog in på klungan och kom ikapp innan backarna upp mot Evertsberg. Strax efter Evertsbergskontrollen visste jag att min brorsa (Martin) stod med reservstavar. Jag hängde med klungan längst bak fram till min drickalangning. Martin stod redo med dricka och var inte alls beredd på reservstav när jag kom skrikandes i spåret. Han fick bråttom när han upptäckte vad som hänt och kastade drickan och fick snabbt tag i reservstavarna. Jag fick stanna sladda runt åka tillbaka ca 10 meter och tog reservstaven. Nu fick jag jaga ikapp klungan igen.... Staven jag fick av Martin var tyvärr lite för kort men Martin rapporterade till min nästa kontroll efter ca 5 km där Thomas och Christian var redo med rätt stav. Det stavbytet gjorde jag i hög fart och ganska kontrollerat så här tappade jag knappt kontakten med klungan utan kunde jaga ikapp fort. Däremot hade jag en position ganska långt bak i klungan och det var svårt att ta sig fram vilket gjorde det besvärligt. Men jag var tvungen att lugna ned mig lite och var kall för detta hade tagit mycket kraft samt att jag missade drickalangningen vid varje kontroll för att istället göra stavbyten. Samtidigt så missade jag tyvärr många av mina egna drickastationer efter detta vilket jag kände av mot slutet av loppet. Vid Lundbäcksbackarna när det är ca 25 km kvar så visste jag att farten skulle höjas och det gjorde den och här hade jag det lite kämpigt och kände kramp i överkroppen. Så jag fick ta det lite lugnare i backen och hålla mig kall. Jag lyckades gå med täten trots krampkänning. Strax innan Eldris fick jag äntligen tag i dricka av Thomas. Jag ropade till honom MYCKET. Han var snabb med telefonen och rapporterade till Christian som stod efter Eldris och han hällde upp ordentlig. Samtidigt tog jag även på den officiella kontrollen i Eldris så jag tror att jag fick i mig drygt en halv lite på 1 km åkning vilket jag behövde. Efter Eldris började farten skruvas upp ordentligt ju närmare målet i Mora vi kom. I detta läge började jag även positionera mig bättre i tätklunga. In på Hemus med bara några kilometer kvar så var det nästan full fart och nu kände jag att jag var med bra. När vi väl kom in i Moraparken så var det bra drag på publiken! Nu var det fullgas in till mål och jag lyckades hålla min position in i mål och blev 19:e man!

 

Med tanke på min målsättning och mitt stavbrott så är jag naturligtvis väldigt nöjd med min insats i årets Vasalopp.

 

Efter loppet så var det full fart hemåt för jag längtade efter att träffa min familj. Min dotter, Mariell, råkade ut för lunginflammation innan Vasaloppet så jag har inte bott hemma på 2 veckor.... Allt för att inte riskera att bli smittad och missa Vasaloppet. Men nu mår hon bättre och jag har "flyttat" hem. :)